I juli 2011 vandrade vi 9 av Kungsledens mest krävnade sträcka. Vi vandrade från Absiko den 3 juli, vi vandrade vägar och stigar som vi aldrig någonsin tidigare vandrat på och vi besteg Sveriges topp.
Dagen då vi besteg Kebnekaise öste regnet ner, blixtrarna spred sig som eld över oss och åskan dånade. Det var en skräckblandad förtjusning att stå drygt 2000 meter över havet, blicka ut över landskapet med vetskapen av de oväder som låg över oss.
Isen låg blank över toppens snötäckta lanskap och åskan vällde över oss. Med 5 meter från Svergies högsta topp beslöt vi oss för att vända om, då vi faktiskt ville komma ner från detta berg på rätt sätt...
Till en början såg vi situationen som ett nederlag. Trots detta var det enda som i denna stund spelade någon roll var att ta sig därifrån. I cirka en timme satt vi fast vid foten av Kebnekaise efter att vi, på grund av den täta dimma som spred sig i landskapet, flertalet gånger gått vilse på vägen ner från toppen.
Ovädret vällde över oss och vi var alla i denna stund oroliga över vad som väntade. För att ta sig till någon form av civilisation krävdes åter igen en styrkekrävande bestigning av berget Vierramvare, vilket lutade kraftigare än Kebnekaise.
Timmar av slit i oväder med smärta och skräck med ett avslut att inse att vara fast mellan en massiv glaciär och en översvämmad fors skulle kosta oss över 3000 kr. Klockan 22.30 den 9 juli tvingades vi ringa 112 och en helikopter anlände 10 minuter senare till platsen då vi befann oss.
Känslan att i trygghet landa i Nikkaluokta den natten var obeskrivlig!
OBS! Inlägget har fel datum!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar